Varje sekund, varje andetag, varje leende gör ont. Jag kan inte förstå att du är borta, jag vill inte förstå.

Fram tills nu har jag haft i tanken hela tiden, att om jag inte tänker på att hon för alltid är borta och jag kommer aldig mer få höra hennes mörka, lugna mammiga gnäggning, så har det aldig hänt, att hon är kvar men inte hos mig längre bara, och detta har hållt mig från tårarna iaf, men nu går det inte längre, det är bara att inse fakta. Men det är hårt och det gör fruktansvärt ont...

Det går inte en sekund på dygnet då man inte önskar att man gjort allt annorlunda.

Jag kommer för alltid att minnas och älska dig!! <3

Vila i frid Miss Stella! <3



















Farväl min älskade vän! <3