Förr:



Nu:



Min lilla tjockis! <3

Såhär ser Stina ut varje dag när man hämtar henne ur hagen. Sötnöt!

Ingen förstår nog hur lycklig jag är över att förtfarande ha dig vid min sida. Du kunde lika gärna ha varit borta från våra liv, men du har visat oss allehopan vilken kämpe du är!

JAG ÄLSKAR DIG! <3

Stina har ju flyttat till sitt "mamma" hem. Så nu står hon i en stor hage med gräs och är allmänt lycklig. Första vintern på 5-6år som hon går i en stor hage på vintern också.

När man ropar på henne så har hon kommit i full bockgalopp med öronen framåt och ser allmänt lycklig ut. Så himla mysigt!

Dock tror jag inte att hon kommer göra det så länge till, antagligen så tror hon att hon har fått en helt ny familj, eftersom Curt inte har flyttat med också, så då blir hon väl lite extra glad av att se en. ;) Hehe

Men det är mysigt så länge det varar iaf. ;)

Min fina tjej!

Okej här kommer den fina berättelsen om hur jag hamnade i ett dike fullt av taggbuskar.

För det första hade mamma klagat modern på att jag red barbacka med ett schabrak som inte satt fast eftersom jag inte får något grepp överhuvudtaget om hon gör något, ja så lät det hela turen.

Lite halvt självsäkra jag svarar lugnt att det är bara för mig att knipa lite extra med benen när jag känner att hon tänker flyga iväg åt alla möjliga håll. Inga problem, gamla trygga brunte ramlar man inte av på!

Opps så fel jag hade.

Vägen vi red på, sk järnvägen, är väl 3(?)m bred grus/sand väg. Eftersom det har varit en riktig järnväg förut så är den lite upphöjd på de flesta ställen jämfört med resten av marken, så det blir som ett litet dike bredvid vägen.

När jag travade+galopperade så var jag helt beredd på att hon tänkte flyga runt överallt som hon alltid gör, och då satt jag som limmad. Men sen när man skrittar lugnt och fint utan att hålla i tyglarna, då är man inte riktigt lika beredd....

Och så kom det en på cykel bakom oss, han hade varit där bak ett tag utan att Stina brytt sig, men sen helt plötsligt så märkte hon honom.

Så när jag sitter där helt avslappnad, har släppt tyglarna och tänker på något helt annat, så flyger min häst iväg i sken, och den ponnyn är så fruktansvärt snabb och sprättig i sina rörelser.

Så självklart flyger jag bakåt och eftersom jag inte höll i några tyglar så fortsatte jag bakåt, hamnade i en possition där jag hade huvudet på hennes rumpa och benen lite böjt rakt upp, typ som man ligger i en gyn-stol, innan jag flyger rakt ner i "diket" med huvud först. Som alltid. Man tar emot sig med det som är minst värdefullt. Hehe.

Iaf så satt jag där med rumpan nere i diket och huvudet uppe på vägen, bland alla taggar. MYSIGT.

Som tur var stannade Stina när hon insåg att jag inte längre var uppe på ryggen och så stod hon där och hängde lite halvt med huvudet samtidigt som hon vilade på ena bakbenet som om ingenting hade häst.

Sen gick jag och skrattade hela vägen hem åt min otroligt vackra avsittning.

Det hela slutade med en ganska öm och stel nacke, halvt vrickad handled, rivsår på hand och i ljumske + sticka i ena fingerspetsen, annars ingen större skada.

Ja man blir iaf ganska road av sina hästar ibland. Haha.

Man glömmer ibland bort hur stort såret var från första början. Min älskade lilla kämpe! <3

Sura äpplen är mumma!

Genomtänkt placering av bilar+transporter?









Stina är lite mindre än sina motståndare. Haha

Blev ganska många bilder. Men enligt mig så är det roligare att läsa bloggar när det är mycket bilder och lite mindre text. ;)

stina har varit svullen fram på kotan, höger fram, sen typ dagen innan Eksjö. Hon hade ett litet runt sår där, så vi antog att hon fått in en tagg och att den antagligen fortfarande satt kvar eftersom hon var svullen och ömmade ganska mycket när man tog på det. (Mer än vad hon gjorde på sitt stora sår på bogen) Haha Men hon har inte varit halt utav det.

Men iaf så skulle jag raka henne där igår för att taggen lättare skulle hitta ut. När jag hade rakat ett litet tag så skulle jag ta ett nytt grepp om benet och då vek in hoven lite, och PANG sa det så SPRUTADE det ut massa var.

Inte så trevligt kanske, men med det samma så blev benet mindre svullet och förhoppningsvis så kom det som irreterat henne ut. :)



Man ser på bilden att det är ganska svulllet vid kotan, benet längst fram. :)

Man ser verkligen hur koncentrerad hon är på alla kort. Hon ville hela tiden göra rätt och mer än vad jag bad henne om, så himla söt!

Jag var tvungen att rida i min osköna hubertus sadel också, måste verkligen skaffa en ny bra och skön sadel till henne. :)

Liten film kommer nog imorgon.

På senaste tiden har Stina skaffat vita hår i både pannlugg och svans. Svansen ser verkligen urlöjlig ut nu när det vita börjar bli längre. En ljus toffs mitt i den annars ganska mörka svans. Haha


Pannluggen



Svansen



Ni måste ju hålla med om att det ser lite komiskt ut. ;)

Snart är Stinas sår helt läkt! SKÖNT! När man ser den här bilden så kan man verkligen inte tro att det varit så pass stort som det en gång var.

Nu skall jag och far ut till seminen med Stinisflinis. :)