Vad hände egentligen i olyckan med din ponny? Var det bilens dragkrog som lossnade eller var det transporten som gick sönder och lossnade ifrån bilen?

Sv: Ja det var själva dragkroken som lossnade från bilen. Vi hade precis haft in den på besiktning och dom hade anmärkningar på att det inte gick att få loss dragkroken från bilen, vi har en avtagbar dragkrok på vår volvo.
Men de sa ingenting om att de inte hade satt tillbaka spärren eller att vi inte skulle köra med den. Utan de sa bara att den inte gick att få loss och att man måste kunna göra det.
Men antagligen så hade de på verkstaden inte satt tillbaka spärren i rätt läge och därför lossnade den.



Och man skall också veta att min pappa är den mest petigaste människa i denna värld, det är inte för intet han går under namnet Petiga-Peter i vår familj. Han dubbelkollar precis allt, vilket han även gjorde denna dag då det var jag som satt på transporten. Bara för att transporten inte skulle kunna haka av från dragkroken så satt han alltid fast ett band runt draget och dragkroken. Så ni kan ju förstå att han har skuldkänslor efter det här. ALDRIG att han tänker köra en transport med häst i igen.

Man känner sig så himla dum nu efteråt eftersom det hade varit så lätt att kunna fixa, och om vi vetat om att spärren var i fel läge så hade inte Stina behövt gått igenom det hon nu behövt gjort, känns så fruktansvärt taskigt mot henne. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok...

Man kan ju glädjas åt att hon inte har sett ut att varken lidit eller haft speciellt ont, det enda hon har reagerat på är att stygnen stramade när hon gick, men så fort hon fick bort dom så gick hon precis som vanligt. Och hon har varit VÄLDIGT glad och positiv under de här månaderna, inte heller haft problem med magen eller aptiten. Hon var nästan gladare under de här månaderna än vad hon var innan. :)

De första nätterna sov vi utanför Stinas box bara för att vara nära henne hela tiden, så fort något lät från hennes box så flög jag upp och kollade så att hon fortfarande stod upp och mådde bra, kan ju säga att det blev inte många minuter sömn. Även så fort jag var hema ifrån henne så mådde jag verkligen piss och ville bara åka tillbaka till henne.

Mina hästar är allt jag har, hela mitt liv. Och det sista jag vill är att de skall lida eller ha ont, så det här var verkligen en mardröm. Vet inte vad jag skulle tagit mig till om vi hade förlorat henne den där dagen, ögonen vattnas bara jag tänker på det. Min älskade ponny! <3






Öronen framåt hela tiden och ville ha precis all uppmärksamhet, vilket hon fick också. ;)