För det första så fick jag reda på idag att de bestämt sig för att ta bort Stella nu. Man känner sig inte ett dugg skylldig eller så nej(?).....

Sen bara några minuter efter jag fick reda på det så skickar Lill-Fia ett sms om att Castro står och skrapar oavbrutet och andas jätte tungt, sen någon minut efter det så skriver hon att han lagt sig ner. Jag får såklart panik, springer in till mormor och snor hennes bilnycklar sen 120 ut till stallet.

Paniken växer inom mig och jag darrar i hela kroppen. Men när jag kommer dit så har de fått upp honom iaf och är ute och går lite.

Nu var han iaf ganska lugn och andades normalt, dock alldeles för snäll för att vara Castro. Men jag fortsätter ett varv runt travbanan och han blir piggare och piggare.

När jag kommer tillbaka till stallet så är han snudd på sitt vanliga jag= så fort man kommer i närheten så äter han upp en.

Sen för säkerhetens skull så fick pappa gå med honom medans jag red Hektor. När jag galopperade igenom en vattenpöl så blir Castro rädd och efter det så var han helt upp i varv, han springer runtrunt och gör lite bocksprång samt lite utfall mot Kevin.

Så då var han verkligen sig själv igen.

har precis varit förbi stallet igen och sett hur han mår och allt verkar vara bra. Så nu känns det lite lugnare iaf.

Älskade häst du får icke skrämma mig sådär! <3

2011 är verkligen ett jävla pissår!!!!