Visst är det lite skönt att få en liten pause från ridningen. Men nu börjar det bli riktigt riktigt tråkigt.

Jag vill rida, hoppa, tävla. UTVECKLAS, inte stå still längre. Jag behöver något nytt som går att hoppträna på, även när Castro är fräsch så går det inte+ att jag inte vill slita på gammelkroppen, att träna honom. Så det får bli gamle Curt varje träning. Och visst det är skit kul, men lets face it, jag utvecklas inget.

Känns som att jag stått still väldigt länge, eller rättare sagt blivit sämre, tappat jätte mycket.

Förut kände jag ALLTID avstånd till hinder. Självklart kom jag inte alltid rätt, men jag kände dock hur jag låg, men nu mera ser jag ingenting, jag kan inte se ett enda avstånd, allt blir en ren chansning, och hur kul är det? Speciellt inte när man är en sån mes som jag som inte vågar komma fel. ;)

Och min dröm är att lyckas, bli bäst, men den drömmen känns otroligt långt bort, helt overklig, bara en dröm helt enkelt.