Olyckan..
Det är ganska många som frågat vad det var som hände, så jag tänkte berätta om allt nu.
Det hände på vägen hem från en tävling. Vi hade kört till tävlingen utan problem och var nästan hemma. Det var mellan traume korsningen och terra nova rondellen, alltså på 80 väg.
Först hörde vi att det lät konstigt bak, något som liknades ett klickljud. Eller så det låter när något hakar ur, svårt att förklara. Det enda jag hinner säga är, Vad fan vad det där? Sen ser jag transporten komma bredvid bilen, rätt över vägen, in i skogen.
Om det hade varit transporten som lossnat från dragkroken så hade ju nödbromsen gått i och transporten stannat, men eftersom det var dragkroken som ramlade loss så kom aldrig bromsen på släpet i.
Det kom även mötande bilar på vägen men som tur var så hann den stanna, men det var nära att den körde rakt in i transporten.
Jag blundar och skriker, men mamma såg allting. Hur transporten åkte rakt in i trädet, hur stina åker ut genom väggen på transporten, gör en volt och springer iväg. Jag öppnar dörren på bilen, springer det fortaste jag någonsin gjort och skriker på Stina.
Stina hör min röst så hon gnäggar, vänder och springer fram till oss.
Först trodde jag inte att hon var skadad något eftersom hon sprang med den andra sidan mot mig, men när hon vände om så ser jag att hon är helt uppfläkt på ena bogen.
Kan ju säga att det är en himla tur att hon är så beroende av oss. Annars hade hon kunnat springa runt i skogen, ut på vägen, eller vad som helst, vill inte tänka på vad som kunnat hända...
Min ponny hade verkligen änglavakt den här dagen, vi hade lika gärna kunnat stått där med en död häst..
När man ser på transporten så kan man inte förstå hur hon kunnat komma ut, eller överlevt över huvud taget.
Den här bilden är tagen samma dag som olyckan, precis när hon blivit sydd. Nu har huden dött och blivit borttagen så det är helt öppet från stygnen uppe till där nere som dränen går ut. Den vita slangen alltså.
Lilla hästen har verkligen överraskat oss allehopan. Hon har varit hur positiv som helst och tagit allting jätte bra. Inte något motstånd över huvud taget. Oftast när hästar får sånna här skador och måste stå inne hela dagarna så blir dom väldigt deprimerade och slutar äta, men Stina äter mer än gärna och gnäggar så fort man pratar med henne. Hon är verkligen en kämpe! <3
Det hände på vägen hem från en tävling. Vi hade kört till tävlingen utan problem och var nästan hemma. Det var mellan traume korsningen och terra nova rondellen, alltså på 80 väg.
Först hörde vi att det lät konstigt bak, något som liknades ett klickljud. Eller så det låter när något hakar ur, svårt att förklara. Det enda jag hinner säga är, Vad fan vad det där? Sen ser jag transporten komma bredvid bilen, rätt över vägen, in i skogen.
Om det hade varit transporten som lossnat från dragkroken så hade ju nödbromsen gått i och transporten stannat, men eftersom det var dragkroken som ramlade loss så kom aldrig bromsen på släpet i.
Det kom även mötande bilar på vägen men som tur var så hann den stanna, men det var nära att den körde rakt in i transporten.
Jag blundar och skriker, men mamma såg allting. Hur transporten åkte rakt in i trädet, hur stina åker ut genom väggen på transporten, gör en volt och springer iväg. Jag öppnar dörren på bilen, springer det fortaste jag någonsin gjort och skriker på Stina.
Stina hör min röst så hon gnäggar, vänder och springer fram till oss.
Först trodde jag inte att hon var skadad något eftersom hon sprang med den andra sidan mot mig, men när hon vände om så ser jag att hon är helt uppfläkt på ena bogen.
Kan ju säga att det är en himla tur att hon är så beroende av oss. Annars hade hon kunnat springa runt i skogen, ut på vägen, eller vad som helst, vill inte tänka på vad som kunnat hända...
Min ponny hade verkligen änglavakt den här dagen, vi hade lika gärna kunnat stått där med en död häst..
När man ser på transporten så kan man inte förstå hur hon kunnat komma ut, eller överlevt över huvud taget.
Den här bilden är tagen samma dag som olyckan, precis när hon blivit sydd. Nu har huden dött och blivit borttagen så det är helt öppet från stygnen uppe till där nere som dränen går ut. Den vita slangen alltså.
Lilla hästen har verkligen överraskat oss allehopan. Hon har varit hur positiv som helst och tagit allting jätte bra. Inte något motstånd över huvud taget. Oftast när hästar får sånna här skador och måste stå inne hela dagarna så blir dom väldigt deprimerade och slutar äta, men Stina äter mer än gärna och gnäggar så fort man pratar med henne. Hon är verkligen en kämpe! <3
Kommentarer
Postat av: ida
Aj fy vad hemskt :o tur hon klarade sig.
Postat av: josephine - junior med satsning mot sin dröm
Det måste känts hemskt .. Vilken änglavakt!
Postat av: Johanna
Det var hos min mormor och morfar ni hämtade halm. Och när din mamma (antar jag att det var) berättade om det som hade hänt lät det som ett mirakel att hästen levde i huvudtaget. Nu när jag har läst detta och även sett bilder så kan men verkligen säga att ni hade änglavakt!! Hoppas hon har kryat på sig.
Trackback
