Kan inte stoppa tårarna, tycker så himla synd om min älskling. Vill bara vakna upp ur denna mardröm, vill spola tillbaka tiden och få allt ogjort.

Hemskt att se på när Sopheia måste hjälpa henne att lyfta benet när hon ska gå. Men ändå är hon så himla glad hela tiden, gnäggar så fort man pratar med henne, och öronen är framåt hela tiden. Älskling! <3