Okej här kommer den fina berättelsen om hur jag hamnade i ett dike fullt av taggbuskar.

För det första hade mamma klagat modern på att jag red barbacka med ett schabrak som inte satt fast eftersom jag inte får något grepp överhuvudtaget om hon gör något, ja så lät det hela turen.

Lite halvt självsäkra jag svarar lugnt att det är bara för mig att knipa lite extra med benen när jag känner att hon tänker flyga iväg åt alla möjliga håll. Inga problem, gamla trygga brunte ramlar man inte av på!

Opps så fel jag hade.

Vägen vi red på, sk järnvägen, är väl 3(?)m bred grus/sand väg. Eftersom det har varit en riktig järnväg förut så är den lite upphöjd på de flesta ställen jämfört med resten av marken, så det blir som ett litet dike bredvid vägen.

När jag travade+galopperade så var jag helt beredd på att hon tänkte flyga runt överallt som hon alltid gör, och då satt jag som limmad. Men sen när man skrittar lugnt och fint utan att hålla i tyglarna, då är man inte riktigt lika beredd....

Och så kom det en på cykel bakom oss, han hade varit där bak ett tag utan att Stina brytt sig, men sen helt plötsligt så märkte hon honom.

Så när jag sitter där helt avslappnad, har släppt tyglarna och tänker på något helt annat, så flyger min häst iväg i sken, och den ponnyn är så fruktansvärt snabb och sprättig i sina rörelser.

Så självklart flyger jag bakåt och eftersom jag inte höll i några tyglar så fortsatte jag bakåt, hamnade i en possition där jag hade huvudet på hennes rumpa och benen lite böjt rakt upp, typ som man ligger i en gyn-stol, innan jag flyger rakt ner i "diket" med huvud först. Som alltid. Man tar emot sig med det som är minst värdefullt. Hehe.

Iaf så satt jag där med rumpan nere i diket och huvudet uppe på vägen, bland alla taggar. MYSIGT.

Som tur var stannade Stina när hon insåg att jag inte längre var uppe på ryggen och så stod hon där och hängde lite halvt med huvudet samtidigt som hon vilade på ena bakbenet som om ingenting hade häst.

Sen gick jag och skrattade hela vägen hem åt min otroligt vackra avsittning.

Det hela slutade med en ganska öm och stel nacke, halvt vrickad handled, rivsår på hand och i ljumske + sticka i ena fingerspetsen, annars ingen större skada.

Ja man blir iaf ganska road av sina hästar ibland. Haha.