Har precis kommit hem från en väldigt pinsam hopptävling. Fy satan vad dåligt jag red.

Hade verkligen ingen känsla över huvudtaget och kom typ inte rätt på ett enda hinder. Eftersom jag red så fruktansvärt dåligt så skenade självklart Castro iväg med mig och allt såg allmänt hemskt ut.

Första klassen var 1.15m, där vi fick ett stopp och ett riv på samma hinder. Är det inte bara för pinsamt att få ett stopp i 1,15 eller? Haha Men iaf så stannade han inte på hindret utan han var livrädd för fotografen som satt på huk precis bakom hindret.

I vanliga fall hade han inte brytt sig men idag var allt superläskigt.

Men men jag var VÄLDIGT besviken med mig själv, har inte ridir såhär dåligt på tusen år känns det som. Så mor min moders vilja så plockade jag av allt på hästen och ställde in han i bussen.

Så alltså sket jag i den andra klassen eftersom jag inte ville skämma ut mig någe mer.



Sen efter åkte vi till ridhuset och hoppade några språng där istället. Eftersom vi skall till Ljungby nästa helg, och vill då helst inte ha denna dåliga känsla till det.

Först hade jag ungefär samma dåliga känsla, men ganska snabbt fick jag in avstånden och då gick det verkligen hur bra som helst. Castro hoppade som tusan och var riktigt fin i munnen.

Allt kändes bara perfekt!

Som man brukar säga: Inget ont som inte har något gott med sig!


Jag älskar dig Castro!

Me iaf så har jag fått mamma att inse att vi aldrig mer skall åka till Puser, jag vet inte vad det är, men jag kan iaf inte rida klokt där. Har alltid gått piss i alla år! ;)