Var uppe med Stina på fastlandet och tävlade, gick ju bra, hmmm, eller kanske inte. Var fullt med snö där vi var och eftersom vi var tvungna att åka upp med båten redan lördag morgon fast tävlingen var på söndagen, så fick jag rida på en bana full med snö, vilket gjorde så att jag inte kunde rida så mycket. Om vi var smarta så hade vi åkt till ett ridhus i närheten, men icke. Så då till tävlingen var hon inte alls igenom riden och hade alldeles för mycket energi. Så när jag kom in på banan, La:P1 var hon verkligen hemsk, har aldrig varit så förut, vet inte vad det var som tog åt henne, hon kunde inte göra någonting utan stod och studsade och betedde sig allmänt konstigt. Så efter halva banan gick jag ut för det gick verkligen inte att få henne dit jag ville. :S Inte bra..

Men sen till andra klassen, La:P2, så red jag fram henne jätte mycket så att hon verkligen var trött, så nu skötte hon sig mycket bättre. Gjorde allt jätte bra och lyssnade på mina hjälper utan att bli sur, visst hon kanske inte var fullt så fin som hon brukar, men nästan iaf. :) Men hon fick inte alls bra poäng, 61%, vilket jag tyckte att hon borde fått mycket bättre... Men domaren kunde antagligen inte släppa hur hon var i första klassen för hon fick bara 6 på form och lörgjordhet och vilja. Och i den här klassen var det verkligen inge fel på det! Fick dåligt på alla enkla byten också. Nej usch det var ingen höjdare nej. Lite synd eftersom hon lugnt hade vunnit om hon var normal, den som vann i båda klasserna hade 64% så det var inte så bra, men men Stina kan väl få ha dåliga dagar hon med. ;)



När vi kom hem med båten mitt i natten på söndagen, så skulle jag bara gå upp till bror min och se på hans nya tv han köpt och sen när jag skulle gå ner igen så tror ni inte då att jag snubblar i halva trappan och stupar rakt ner. Vi har inga räcken som man kan hålla sig i heller, så allt jag kunde göra var att vänta på att trappstegen skulle ta slut. Trodde att döden var nära! Mamma som står och ser allt skrattar bara åt mig, inget "hur gick det" här inte, nej nej. Pappa kom och frågade vad vi höll på med när han hörde dunset, så lite medlidande fick jag iaf. x) haha